Eyvind Johnson | OLIBRIUS OCH GESTALTERNA : Tidiga berättelser

I "OLIBRIUS OCH gestalterna: Tidiga berättelser" av Eyvind Johnson presenteras ett urval av tio noveller som belyser författarens tidiga verk. Dessa berättelser, skrivna under 1920- och 30-talen, har tidigare publicerats i tidningar och tidskrifter men aldrig utgivits i bokform. Genom dessa noveller får läsaren en inblick i Johnsons konstnärliga utveckling och hans strävan att etablera sig som författare.

Novellerna speglar en stor spännvidd i både motiv och stil. Johnson hämtar inspiration från sina erfarenheter i kontinentala miljöer som Berlin och Paris, samtidigt som han väver in minnen från sin barndom i Norrland. Denna blandning av influenser ger en rik och mångfacetterad läsupplevelse, där varje berättelse erbjuder unika perspektiv och känslor.

Eyvind Johnsons tidiga berättelser fungerar som viktiga byggstenar i hans litterära karriär, som senare skulle kulminera i att han tilldelades Nobelpriset 1974. Dessa noveller är inte bara en del av hans utveckling utan också en del av den svenska litteraturhistorien, vilket gör dem värdefulla för både nya och erfarna läsare.

Urvalet har noggrant sammanställts av litteraturforskaren Björn Ahlström, som även bidrar med en utförlig eftertext. I denna diskuterar han rättelsernas tillkomst och deras relation till Johnsons romaner och idévärld, vilket ger ytterligare djup åt förståelsen av författarens verk.

Boken avslutas med en kommenterad bibliografi över de Johnsonnoveller som aldrig tryckts om, vilket ytterligare understryker betydelsen av dessa tidiga skildringar. "Olibrius och gestalterna" är därmed inte bara en samling noveller utan också en viktig del av Eyvind Johnsons litterära arv.

De tio berättelserna i denna volym är ett urval av de mer än hundra noveller som Eyvind Johnson skrev för tidningar och tidskrifter under 1920- och 30-talen men aldrig utgav i bokform.

Under dessa år, då den unge Eyvind Johnson kämpade för att etablera sig som författare och i långa perioder vistades utomlands, var novellerna ett sätt att förskjuta sig. De var också en prosaverkstad där han finslipade sina konstnärliga instrument. Spännvidden är stor, både i motiv och stil; här omsluts intryck från den kontinentala miljön – Berlin och Paris – och från avgörande läsupplevelser, men även minnen av människor och natur i barndomens Norrland.

Eyvind Johnsons tidiga berättelser är fullvärdiga byggstenar i ett författarskap som skulle komma att bli ett av svensk litteraturs mest betydande, krönt med nobelpriset 1974.

Urvalet har sammanställts av litteraturforskaren och kritikern Björn Ahlström som i en utförlig eftertext redogör för rättelsernas tillkomst och diskuterar deras relation till Eyvind Johnsons romaner och idévärld. Han avslutar boken med en kommenterad bibliografi över alla de Johnsonnoveller som aldrig tryckts om.