Beatrice Salvioni | DEN FÖRDÖMDA FLICKAN

Den lilla italienska byn Monza, 1936. Trettonåriga Francesca ligger i den blöta leran med en mans stora kropp ovanpå sin. Mitt i fullbordandet av en våldtäkt, dör plötsligt mannen. Maddalena, som precis kommit ikapp, hjälper Francesca att knuffa undan den stora kroppen. Tillsammans hjälps dom åt att gömma liket i buskarna.

Ett år tidigare var flickorna inte vänner. De hade heller inget intresse av att bli det. Francesca Stradas mamma ville bli en berömd skådespelerska, men nu intresserar sig hon sig mest för Gud, traditioner, och vad andra människor tycker och tänker. Francesca är en väluppfostrad flicka. En söndag på mässan lägger Francesca märke till en flicka i hennes egen ålder. Flickan rör sig på ett sätt som flickor inte brukar och har något vilt i blicken. Hennes ben är bara, hon har stripigt mörkt hår och leker med två äldre pojkar. Det är hon som är Maddalena, den fördömda. Det sägs på byn att hon för med sig otur. Att hon orsakat både sin brors och sin pappas död.

Francesca attraheras av Maddalenas frihet och upproriskhet, och Maddalena förstår att Francesca kan vara till användning för henne. Snart blir flickorna oskiljaktiga, och lekarna allt farligare. Maddalena lär Francesca att leka vid floden och att stjäla från Tresoli, den skräckinjagande grönaksförsäljaren på torget. Men hon lär henne också att känna sin egen kropp som något levande. När hon får sin första mens är det Maddalena som lugnar henne och förklarar att det inte är något att skämmas över. Flickornas intensiva vänskap kommer att växa sig stark mitt under fascismens tidevarv i 1930-talets Italien. Tillsammans dras dom in i en farlig händelseutveckling som sätter deras vänskap på prov.