Bo J. Theutenberg | PALME OMVÄRDERAD? : DAGBOK FRÅN UD OCH MORDET PÅ SVERIGES STATSMINISTER : Dagbokfrån UD och mordet på Sveriges statsminister

Bo Theutenberg (född 1942) var Fälldins, Palmes och ÖB:s folkrättssakunnige, flygvapenofficer i Försvarsstaben, UD-ambassadör, professor i folkrätt och skulle som tuff förhandlare om gränstvisten med Sovjetunionen åka med Olof Palme till Moskva i april 1986. 10 dagar innan Palmemordet blev han bortmanövrerad av UD:s ledning i de känsliga gränsförhandlingarna med Sovjet. I över 30 år har Theutenberg hållit tyst med att beskriva de händelseförlopp som föregick och kringgärdade mordet på statsminister Olof Palme, samt det efterföljande kaos som skapades i mordutredningen. I denna bok beskriver Bo Theutenberg dessa centrala skeenden, inte från utsidan som många andra som skrivit om Palmemordet, utan ”inifrån” via sin centrala roll i den politiska, militära och diplomatiska maktsfären i Sverige. Med över 22 års erfarenhet från den svenska militära underrättelsetjänsten från 1965 och framåt ser han det nu som en skyldighet att berätta vad han vet av rent historiska skäl. ”Riket skall inte längre vila i sådana här oavklarade historiska riksgåtor”, skriver han i boken.

Bo Theutenberg (född 1942) var Fälldins, Palmes och ÖB:s folkrättssakunnige, flygvapenofficer i Försvarsstaben, UD-ambassadör, professor i folkrätt och skulle som tuff förhandlare om gränstvisten med Sovjetunionen åka med Olof Palme till Moskva i april 1986. 10 dagar innan Palmemordet blev han bortmanövrerad av UD:s ledning i de känsliga gränsförhandlingarna med Sovjet. I över 30 år har Theutenberg hållit tyst med att beskriva de händelseförlopp som föregick och kringgärdade mordet på statsminister Olof Palme, samt det efterföljande kaos som skapades i mordutredningen. I denna bok beskriver Bo Theutenberg dessa centrala skeenden, inte från utsidan som många andra som skrivit om Palmemordet, utan ”inifrån” via sin centrala roll i den politiska, militära och diplomatiska maktsfären i Sverige. Med över 22 års erfarenhet från den svenska militära underrättelsetjänsten från 1965 och framåt ser han det nu som en skyldighet att berätta vad han vet av rent historiska skäl. ”Riket skall inte längre vila i sådana här oavklarade historiska riksgåtor”, skriver han i boken.