Sven Stolpe | ÄNGLAR OCH DEMONER

I "ÄNGLAR OCH demoner" av Sven Stolpe presenteras en unik samling av karikatyrer och skisser i litterär form. Boken utgör ett intressant inslag i den svenska bokmarknaden och bjuder på en ny typ av litterär form. I inledningen får läsaren en inblick i författarens vän, konstnären Jon-And, vars snabbkarikatyrer fängslade åskådarna under Konstnärsklubbens torsdagsamkväm.

Sven Stolpe använder en liknande teknik i sina porträtt. Genom att låta fingrarna dansa över skrivmaskinens tangenter skapar han levande och humoristiska skildringar av olika personligheter. Dessa texter är ofta improviserade och speglar en lättsam ton, även om vissa skisser berör mer allvarliga aspekter av livet.

Boken innehåller både muntra och tankeväckande inslag, där Stolpe lyckas fånga essensen av sina ämnen utan att lämna pappret. Hans stil påminner om Jon-Ands förmåga att fånga en profil med en enda linje, vilket ger läsaren en känsla av närhet till de porträtterade.

"Änglar och demoner" erbjuder en intressant blandning av humor och eftertänksamhet. Stolpes karikatyrer fungerar som både underhållning och reflektion, vilket gör boken till ett värdefullt tillskott för den som uppskattar litterära experiment.

ÄNGLAR

och DEMONER

kallas av författaren en samling karikatyrer och skisser och representerar i viss mening någonting nytt i den svenska bokmarknaden. I inledningen skildrar Sven Stölpe sin vän, den avlidne konstnären Jon-And, som under Konstnärsklubbens torsdagsamkväm fyllde pappersduken framför sin plats med ypperliga snabbkarikatyrer, vilka senare noggrant bevarats och delvis utgivits i bokform. Det är någonting liknande Sven Stölpe åsyftar. Vissa tecknare förmår fånga en profil utan att låta pennan lämna pappret. Sven Stölpes porträtt har tillkommit på samma sätt: utan att fingrarna lämnat skrivmaskinens tangenter. De är – i regel – muntra improvisationer; endast en och annan skiss, som den över Ronald Fangen, tangerar allvarligare aspekter – alldeles som Jon-And mitt bland sina vilda karikatyrer någon gång kunde göra ett besjälat och gripande porträtt.