Italo Calvino | DEN OBEFINTLIGE RIDDAREN

I "DEN OBEFINTLIGE riddaren" av Italo Calvino möter vi en fantasifull berättelse som utspelar sig i riddartiden. Berättelsen följer Charlemagne, som, uttråkad av sina plikter, inspekterar sina paladiner utanför Paris. Här stöter han på Agilulf, en riddare klädd i fläckfri vit rustning, som förklarar att han inte kan lyfta sitt visir eftersom han inte existerar. Trots sin brist på fysisk närvaro visar Agilulf en stark vilja och blir en ledare bland sina medpaladiner.

Calvinos berättelse är fylld av paradoxala inslag, där en rustning utan riddare framstår som både osynlig och charmig. Agilulf ger sig ut på ett äventyr för att rädda sin dam, Sofronia, och följs av den dystra Torrismond samt den komiska väpnaren Gourdoulo. Gourdoulo, som är medveten om sin existens, kämpar för att identifiera sig med världen omkring sig, vilket skapar en intressant kontrast till Agilulfs tillstånd.

Berättelsen bjuder på en rad äventyr och hinder, inklusive möten med den amorösa änkan Priscilla och graal-riddarna, som påminner om moderna zen-buddhister. Calvinos stil är lekfull och hans symbolik är subtil, vilket gör att läsaren får utrymme att tolka berättelsens djupare betydelser utan att känna sig pressad.

Det som verkligen gör Calvinos kortromaner oemotståndliga är hans förmåga att kombinera humor med allvarliga teman om människans villkor. Han lyckas fånga läsarens intresse genom att blanda actionfyllda scener med reflektioner över livet och dess komplexitet.

"Den obefintlige riddaren" är en fängslande läsupplevelse där Calvinos berättarglädje skapar en upptäckarglädje för den nyfikna läsaren. Med sin unika stil och fantasifulla inslag erbjuder boken en rik och underhållande resa genom riddartiden.

Den obefintlige riddaren

Italo Calvinos nya berättelse går i samma fantasifulla och spirituella stil som "Klätterbaronen". Kulisserna är denna gång hämtade från riddartiden. Charlemagne gör, ganska utled på jobbet, rutininspektion av sina paladiner utanför Paris' murar. När han kommer till Agilulf av åtten Guildivernes, som är iklädd fläckfri, vit rustning och befalller denne att lyfta visiret svarar han att han inte kan göra detta, därför att han inte existerar. Men trots detta fungerar Agilulf i kraft av sin starka vilja och väcker som paragrafryttare förarelese i medpaladineras led. En rustning utan riddare kan förefalla insubstantiel som hjälte men författare lyckas med det paradoxala konststycket att ge sin Agilulf ett slags osynlighets charm. Han lämnar armar och drar på vidar för att rädda sin dam, Sofronia, följd av sin vedersakare den dystre Torrismond och väpnaren Gourdoulo, en dräplig figur, som i motsats till sin herre existerar sig ovetande med följd att han envetet söker identifiera sig med omvärlden: ankorna, päronträdet, igelkotten och helst av allt med innehållet i vinflaskorna. Rentväntet av Sofronia blir en äventyrlig historia. Agilulf försenas bland annat av den amorösa änkan Priscilla, han träffar också på graal-riddarna, som företräder likheter med vår tids ivriga zen-buddhister.

Vad som gör Calvinos kortromaner så oemotståndliga är att han aldrig pressar sin symbolik. Det är om människans villkor han talar men själv är han lika road av staffaget. I hans senaste bok är det pikaréskt: dueller, fältslag med vapenskrammel, skeppsbrott och jungfrus bortrövande. Författarens berättarglädje ger upptäckarglädje åt en rätt sinnad läsare.