Lars Ardelius | TID OCH OTID

I "TID OCH otid" av Lars Ardelius utforskas svenska öden vid förra seklets slut. Berättelsen skildrar en tid präglad av drömmen om Amerika, där många unga lämnade landet för att söka lycka. De som stannade kvar bidrog till grunden av det nya samhället, vilket ledde till industrialismens och folk­rörelsernas framväxt i Sverige.

Bland de färgstarka karaktärerna finns Oscar, en olycklig sockerbagare i Uddevalla, samt systrarna Maja och Disa, som arbetar som roddamadam­er. Deras livsval leder dem mot Norrland och nya möjligheter. Engelbrekt, en bondkomiker och agitator, representerar den framväxande socialismen och dess ideal.

Romanen är både upprörande och optimistisk, med en mörk bakgrund från "OCH KUNG-EN VAR KUNG". Trots de svårigheter som karaktärerna möter finns det en strävan efter en bättre värld. Genom deras berättelser framträder de egenskaper som möjliggjorde ett nytt samhällsbyggande.

"Tid och otid" erbjuder en levande mångfald av personligheter och perspektiv. Läsaren får en inblick i hur dessa individer formade sin tid och bidrog till samhällets utveckling. Boken är en viktig del av den historiska romantraditionen i svensk litteratur.

Denna roman passar för den som är intresserad av Sveriges historia och vill förstå de sociala förändringar som präglade slutet av 1800-talet. Genom att läsa "Tid och otid" får man en djupare förståelse för de val människor gjorde i en tid av förändring.

Tid och otid

berättar med skärpa och episk bredd om svenska öden vid slutet av förra seklet. Det var den tid då drömmen om Amerika kom skaror av unga människor att lämna landet och söka sin lycka på andra sidan världshavet. De personer vi här möter stannade kvar. De lade grunden till det nya samhället, till industrialismen, tårtornas och folkrörelsernas Sverige.

"I roman efter roman har Ardelius visat oss livet hemma i borgarskapets salonger som i arbetarkvarter. Han skildrar miljöer, personer och sig i städer och på landet med samma förtrogenhet. När allt detta läggs samman finns samhället där och de strukturerna blir tydliga."

Monika Tunbäck-Hanson i GP