Torsten Ehrenmark | ÅRETS EHRENMARK KROSSAR KANALEN

I "ÅRETS EHRENMARK krossar kanalen" av Torsten Ehrenmark får läsaren ta del av en skarp och humoristisk skildring av den brittiska utvecklingen under 1970-talet. Boken är en del av den litterära traditionen där författaren själv står i centrum, vilket ger en personlig och insiktsfull inblick i tidens samhälle.

Ehrenmark, som ofta jämförs med Marcel Proust, återvänder till Storbritannien efter sina resor till USA och Frankrike. Med sin skrivmaskin som verktyg målar han upp en bild av sin samtid med både eleganta och träffsäkra observationer. Hunden Gäsper och hustrun fungerar som viktiga figurer i hans berättelse, vilket bidrar till den personliga tonen.

Stilen är präglad av finesser som är så subtila att de knappt kan upptäckas utan noggrann granskning. Författarens förmåga att väva samman det privata med det allmänna gör att läsaren får en djupare förståelse för både honom själv och den tid han skriver om.

Boken erbjuder en rik palett av känslor och tankar, vilket gör den till en utmärkt följeslagare för den som uppskattar litteratur med djup och eftertänksamhet. Den kan med fördel placeras på salongsbordet, där den väntar på att bli upptäckte av nyfikna läsare.

"Årets Ehrenmark krossar kanalen" är en bok som inte bara underhåller utan också väcker tankar om identitet och tidens gång. Det är en läsupplevelse som bjuder in till reflektion och diskussion, vilket gör den relevant för såväl litteraturälskare som samhällsintresserade.

Herr Ekeusmark

avslutar med årets volym monumentalverket om sitt liv. Med diverse spånor och hopsop från författarverkstaden har han lyckats att ännu en gång skrapa ihop det nödvändiga antalet sidor för att fylla utrymmet innanför omslaget. Närkens egen Marcel Proust är nu åter tillbaka i Storbritannien efter utflykterna till USA och Frankrike och med skrivmaskinen som målarpensel skissar han den brittiska utvecklingen under 70-talet med några raska streck och sig själv som vanligt i centrum. Hunden Gäsper och Hustrun utgör den nödvändiga bakgrunden för att författaren, som han kallar sig, skall framstå i sin rätta dager av ogenomtränglig mystik. Stilen är som vanligt späckad med finesser, så fina att man inte ens kan upptäcka dem med förstoringsglas.

En bok för salongsbordet, ifall det skulle skrinläggas.