Elin Wägner | PENNSKAFTET

ELIN WÄGNERS ROMAN Pennskaftet, i nyutgåva med efterord av Ulrika Knutson, handlar om journalisten Barbro (som kallas Pennskaftet) och hennes kamp för kvinnlig rösträtt.

Pennskaftet är en eldsjäl. Hon är ung och stark och optimistisk. Med sin journalistik vill hon uträtta stora saker, hon vill upphäva orättvisorna, hon vill förändra världen. Hennes kvinnliga kamrater är lika beslutsamma, men det är svårt att hålla fanan högt i en tid när så många i deras omgivning - både män och kvinnor - är fullkomligt oförstående inför tanken på kvinnlig rösträtt. Då gäller det att bita ihop och fortsätta framåt, något som Pennskaftet är mästare i, att bita ihop.

Hon arbetar på Frisinnade Morgontidningen i Klarakvarteren. Hon jäktar mellan redaktionen och kamplokalen för rösträtten.

"Hon var klädd i en lång mörkblå journalistrock, rak och snäv som ett pennfodral." På huvudet en eldröd hatt, en så kallad "kvällskråka, varur ett par mycket illfundiga ögon tittade fram".

Hon uppvaktas av den unge arkitekten Dick som först tror att hon är en lättfärdig flicka, men strax får klart för sig att hon är raka motsatsen: Hon är karaktärsfast och ihärdig. En verklig kämpe. Målmedveten. Disciplinerad.

Ändå är hon öppen för kärlek: När hon och Dick blir ett par är de "oskiljaktiga som ett andpar om våren".

Pennskaftet är en roman om politisk kamp men också om privatliv och om kärlek.

Som Ulrika Knutson skriver i sitt efterord:

"Elin Wägner lägger allt krut på att verkligen skildra de svenska suffraget­terna som 'sanna kvinnor', med kärlekssorg och brustet hjärta. De drömmer om man och barn och vackra hattar."

"Elin Wägner föddes i Lund 1882 och dog i Småland 1949. Hon var författare, feminist och fredsaktivist. 1944 valdes hon in i Svenska Akademien, som andra kvinna efter Selma Lagerlöf. Hon provocerade ofta sin samtid."

Pennskaftet utkom första gången 1910. Med tiden har boken blivit en feministisk klassiker.

Romanen Pennskaftet av Elin Wägner med efterord av Ulrika Knutson (som utkommit med biografin Den besvärliga Elin Wägner). ISBN 978-91-7742-560-1. Mjuka pärmar med flikar, högkvalitetspapper, sydda ark, 240 sidor.

Elin Wägner (1882-1949) brukar räknas till de så kallade Tiotalisterna, med sitt samhällsfokuserade författarskap. Wägner var även verksam som journalist. Till hennes mest kända och uppskattade skönlitterära verk hör bl.a Norrtullsligan och Pennskaftet, men hon har även gått till historien för sitt engagemang för kvinnlig rösträtt, för Fredsrörelsen och för att hon var med och grundade Rädda Barnen 1919. Wägner blev 1937 ledamot av Samfundet De Nio. 1944 blev hon ledamot av Svenska Akademien.

Pennskaftet (1910) skildrar den kvinnliga rösträttsrörelsen och hur livet som kvinnlig journalist kunde te sig vid förra sekelskiftet. Konflikten mellan kvinnans kärlek och och arbete berörs; verket var även banbrytande i sin syn på fri kärlek.

Boken behandlar tidens aktuella frågor, är välskriven och underhållande med sin lättillgänglighet, humor och ironi. Detta förklarar den framgång boken rönte, att den ständigt funnit nya läsare samt kommit att betraktas som en klassiker i den svenska litteraturhistorien.