Helena Reje | DET HON ALDRIG SA

När det på riktigt börjar regna från en klarblå himmel. När dessa ord inte längre enbart är ett sedan länge slitet uttryck, utan betydelsen av dem istället upptar hela din upplevda verklighet. När ramar försvunnit och referenspunkter har förfl yttat sig oräkneliga mil. När livet vänder dig ryggen samtidigt som du har givits något att älska mer än livet självt. Då är det inte längre någonting konstigt att ett trapphus blir till en resa mot månen och att du upptäcker inre rum som du tidigare inte visste fanns. Det finns en styrka i att vara svag men en svårighet i att vara det. Ett annorlunda livsöde, om en hand som hellre gav än fångade. Och som genom det fi ck livet. Det hon aldrig sa är en orädd berättelse om kärleksrelationen mellan en dotter och sin mamma. Om hur det brutala nuet tvingade fram dotterns nyfi kenhet om det som varit. En jakt efter förklaring. Ett svar på frågan: Varför? Man känner aldrig en människa helt, inte ens sina allra närmaste. Även den med mycket ljus har stunder av mörker. Och trots mycket skratt och öppenhet fi nns sådant som förblivit outtalat. Först efter döden, berättas livets hemlighet.