Katarina Frostenson | TRE VÄGAR

TRE VÄGAR ÄR en treklöver texter på prosa som ibland övergår i dikt. De är vandringar på vägar i Europa, över stigar i förorten och i strändernas öppna natur. De rör sig i verkliga landskap och strövar fritt i tanken utifrån ord, bilder och ögonblick som uppstår under vägen. Berättelserna samtalar om platsens betydelse för skapandet, om minne och glömska, om språkets kraft och konstens makt, om levande och döda, om modern, och om att gå vidare.I en av berättelserna, "Konstvandringen" är vi på väg till ett fängslande konstverk, bort från lidande och sorg. I en annan, "Svartmålningen", blir ett förstört diktverk upptakten till en resa genom barndomens förort där konstnärer som Carl Jonas Love Almqvist, Gennadij Ajgi och Louise Bourgeois närvarar. Strändernas utsatta läge, som ofta undersökts och besjungits i Frostensons böcker, är spelplatsen i en tredje text, "Strandränderna". Texternas tonfall skiftar, det är sakligt, lyriskt, vasst, ömsint och ibland dråpligt. Både självbiografi och förvandling. De tre delarna samtalar med varandra och med tidigare texter i Frostensons poetiska värld, samtidigt som de med sina ämnen och tonfall bryter ny mark i författarskapet. Det är inspirerade och inspirerande ord som hela tiden befinner sig i rörelse.

Tre vägar är en treklöver texter på prosa som ibland övergår i dikt. De är vandringar på vägar i Europa, över stigar i förorten och i strändernas öppna natur. De rör sig i verkliga landskap och strövar fritt i tanken utifrån ord, bilder och ögonblick som uppstår under vägen. Berättelserna samtalar om platsens betydelse för skapandet, om minne och glömska, om språkets kraft och konstens makt, om levande och döda, om modern, och om att gå vidare.I en av berättelserna, ”Konstvandringen” är vi på väg till ett fängslande konstverk, bort från lidande och sorg. I en annan, ”Svartmålningen”, blir ett förstört diktverk upptakten till en resa genom barndomens förort där konstnärer som Carl Jonas Love Almqvist, Gennadij Ajgi och Louise Bourgeois närvarar. Strändernas utsatta läge, som ofta undersökts och besjungits i Frostensons böcker, är spelplatsen i en tredje text, ”Strandränderna”. Texternas tonfall skiftar, det är sakligt, lyriskt, vasst, ömsint och ibland dråpligt. Både självbiografi och förvandling. De tre delarna samtalar med varandra och med tidigare texter i Frostensons poetiska värld, samtidigt som de med sina ämnen och tonfall bryter ny mark i författarskapet. Det är inspirerade och inspirerande ord som hela tiden befinner sig i rörelse.