Karin Boye | KALLOCAIN

KALLOCAIN (1940) ÄR en framtidsskildring med drag av Aldous Huxleys Sköna nya värld, där individens rätt till frihet och självständighet ställs mot kollektivets och Statens organisations- och kontrollbehov. Den dystopiska framtidsvisionen med ett totalitärt övervakningssamhälle - Världsstaten - föregår George Orwells, tematiskt likadana roman, 1984, med nästan ett decennium. Inspirationen till Kallocain fick Boye av den dåvarande samhällsutvecklingen i Tyskland, där hon fick uppleva nazismens uppgång på nära håll då hon tillfälligt bodde i Berlin mellan 1932 och 1933, men även av utvecklingen i Sovjetunionen.

Kemisten Leo Kall har uppfunnit en sanningsdrog med vilken man kan övervaka och styra människors tankar och känslor, för "Ur tankar och känslor föds ord och handlingar. Hur skulle tankar och känslor då kunna vara den enskildes ensak? Tillhör inte hela medsoldaten Staten? Vem skulle då hans tankar och känslor tillhöra, om inte Staten, de också?"

Det visar sig att de flesta invånare hyser tankar om uppror och drömmer om Ökenstaden - en hemvist för frihet, kärlek och förtroende. Och Leo Kall börjar tvivla på Världsstaten och ifrågasätta sin roll som lojal medsoldat.

Kallocain är den av Karin Boyes romaner som blivit en klassiker. I ständigt nya upplagor varnar den för en tillvaro präglad av våld, destruktivitet och människoförakt. Dess motbild är den vilja till något nytt, trots allt, som uttrycks av den fängslade Leo Kall och som får bilda slutorden i hans mörka historia: "Jag kan inte, jag kan inte utrota den illusionen ur min själ, att jag ännu, trots allt, är med om att skapa en ny värld."

Karin Boyes mästerverk Kallocain i nyutgåva med efterord av Johan Svedjedal. Detta är den spännande romanen om den ambitiöse kemisten Leo Kall som uppfunnit en drog som fått namn efter honom: Kallocain. När en försöksperson får den gröna vätskan injicerad i armen förloras genast förmågan att hålla något hemligt. Spärrarna släpper, alla frågor besvaras utan tvekan. Det märkliga preparatet - sanningsdrogen - är precis vad som behövs i en diktatorisk stat. Nu kan en medborgare som kallas till förhör inte längre dölja sina innersta tankar. Leo är gift med Linda. De har tre barn i åldrarna åtta till fyra: sonen Ossu och döttrarna Maryl och Laila. De bor i en lägenhet under jord i Kemistaden nr 4. I varje lägenhet finns polisörat och polisögat som registrerar allt som pågår i hemmet. Både Leo och Linda tillhör de priviligierade som har ovanjordslicens och kan röra sig uppe på gatorna. De är lydiga medborgare, eller "medsoldater" som det kallas. Landet de bor i, Världsstaten, är ständigt i krig med Grannstaten. Undantagstillstånd råder jämt. När romanen börjar har Leo fått beröm från överordnade för sin utomordentliga uppfinning, men hans glädje över framången störs av att Linda på sista tiden visat intresse för hans chef, Edo Rissen... Karin Boyes roman - som utkom 1940 - är en antitotalitär klassiker. Den föregriper och liknar på många sätt Orwells 1984. Båda har behållit sin otäcka aktualitet. I efterordet berättar Johan Svedjedal - som 2017 nominerades till Augustpriset för sin Boyebiografi Den nya dagen gryr - om Karin Boyes liv och om just denna viktiga bok. Kallocain av Karin Boye. Efterord av Johan Svedjedal. ISBN 978-91-7742-576-2. Högkvalitetspapper, sydda ark, mjuka pärmar med flikar. 208 sidor.